Fiddelino-I huvudet på en Reumatiker

Återigen är det natt och återigen ligger jag och ska sova men tankarna bara flyger iväg. Förstår mig inte på mitt hvuud just nu. Ju mer jag jobbar med uppsatsen desto mer känner jag att jag inte räcker till. Blörk. Det har dock varit en bra pluggvecka där jag jobbat av en hel del av det som var tvunget att göras. Men det är en jäkla börda som tynger mina axlar just nu. Men som en god vän sa, det kan inte vara enhörningar och rosa moln hela tiden.

 

Snart går bilen hem till Nässjö för att fira jul. Ska bli trevligt även om jag kommer att få tillbringa en ansenlig del på Nässjö stadsbibliotek. Suck, jag vill fly låååååångt härifrån. Tror jag ska följa en klasskompis tips, dra till Thailand och sälja Cola på stranden. Det hade varit något det. VERYYYY CHEAAAAP CÅME AND BY FRÅM ME. Jag hade varit en grym colasäljare. Wanna join?

 

Mvh

 

Fredrik.

Jag vet inte om min stressnivå har något att göra med att jag bloggar igen. Men jag känner att det kan vara skönt att vädra lite tankar som inte får plats.

Uppsatsen hopar sig ordentligt nu och jag börjar bli lite rädd för att jag inte kommer hinna i tid. Jag vet att det inte är hela världen att lägga fram den senare. Men det skulle ändå kännas som ett stort misslyckande. Äh jag vet inte, jag antar att man inte kan göra mer än sitt bästa. Men fan, det gnager mig att jag inte kommer framåt, trots att jag investerar tid i uppsatsen.

Men men, jag är väl i en av mina berömda svackor. Inget är särskilt kul just nu och jag vill egentligen be alla fara åt helvete. Det har ju hänt förr. Är väl inte så nöjd med livet överlag men vad fan ska man göra? Arsenal vinner ju och bandyn är på gång. Så lite har man ju att glädjas över. Det är alltid trevligt.

Nåja, jag bloggar ju iaf. Häftigt värre.

Take Care.

Jag vet inte var tiden tagit vägen om jag ska vara ärlig. Gick in och kollade igenom bloggen för ett tag sen då en god vän fick för sig att vilja läsa vad jag filosoferat om förr i tiden. Gick tillbaka ända till bloggens början och läste om kanske den mörkaste tiden i mitt liv. Det var våren 2008 och av inläggen att döma mådde jag inte bra, tänker jag tillbaka på den tiden idag så kan jag inte riktigt minnas att det var så jävligt. Men jag vet ju innerst inne att det var det faktiskt. Men det släpper vi tycker jag, finns ju annat att skriva om, det är ju trots allt 1 år och elva månader sedan jag skrev en rad på bloggen.

 

Jag kan ärligt säga att jag inte fullt ut minns vad jag gjorde 2011, jo just det. Jag skrev ju C-uppsats, som en boss för övrigt. Jag är numera kandidat i historia och har snart bara ett år kvar på min lärarutbildning, återigen vart tar tiden vägen? Hösten 2011 började jag i den hittills bästa klassen. Jag träffade människor i den klassen som jag är ytterst säker på att jag kommer hålla kontakten med i resten av mitt liv. Eller ja, egentligen är det nog bara en, men vafan hon för ett liv som tusen pers, du vet vem du är. Det är spännande hur människor man aldrig träffat innan kan träffa en så spot on att man inte riktigt kan föreställa sig ett liv utan dem. Jag kanske låter dramatisk nu men så är det banne mig. Nåja nu har jag gett denna människa alldeles för mycket cred så nu får jag dra ner det hela liten, hon är ju trots allt nästan tonåring.

 

Under 2011 la också IFK Nässjö ned sin verksamhet, för jävla sorgligt, har nog aldrig varit så ledsen överhuvudtaget. Men i år 2012 har tjejerna återuppstått dock i ny form som Nässjö IF. Mycket glädjande och jag går lika mycket all in som alltid.

 

Hm, det hände säkert mer under 2011 men jag minns inte riktigt vad det skulle var som är viktigt så.....moving on. Jo just det, jag fick ett jobb också, jag kan titluera mig fritidsledare på Nässjö Kommun, mycket häftigt och lagom ansträngande helgjobb.

 

2012 då, vad hände? Jo vår formidabla gemenskap i klassen splittrades, JÄVLA SVIKARE. Ytterligare en religionstermin från helvetet drabbade mig och jag slet som ett djur för att klara av mina kurser, vilket jag så gott som gjort. Har en liten tenta som släpar efter, men som dom brukar säga femte gången gillt. Under våren gick min morfar bort efter att ha varit konstant sjuk (och jävligt full) de senaste 10 åren. Det var med lättnad jag fick höra att han gick bort, han har varit så sjuk att det var enbart skönt för honom att få slippa sitt så kallade liv. Sommaren tillbringades med hårt jobb och häng hemma i Anneberg, sommarlov är bra skönt ska ni veta. Träffad

 

Hösten 2012, C-uppsats återigen fast denna gången i religion. Utan tvekan den jävligaste terminen jag någonsin upplevt där jag verkligen fått bekänna färg. Jag erkänner att nu lirar jag på en nivå där jag inte här hemma. C-kurs i religion är för svårt för mig och jag kämpar hårt för att bara överleva det här. Det har också lyckats utveckla en viss ångest hos lilla mig. Vaknar på nätterna och har lite svårt att andas då och då. Men det ska nog ordna sig det också. Vad har hänt mer? Hm, let's see, jag har blivit en sisådär 25 kg lättare sen jag bloggade sist. LCHF is the shit mina damer och herrar, så nu försöker jag sköta träningen och så vidare så att jag möjligtvis kan ta mig ur friendzone någon gång innan jag fyller 30. Känner att det hade varit till min fördel va ;) Men jag är inte bitter.

 

Nu till realtid. Jag är förkyld som satan och jag sitter mitt i natten och försöker varva ner lite, helgen har tillbringats i Halmstad med personen jag nämnde ovan har lyckats smitta mig med en grov halländsk aids, måtte djävulen straffa henne jag fick ju inte ens ligga för att bli förkyld, känner att utdelningen var ofördelaktig för mig. Men jag fick åka över Öresundsbron, vi drog nämligen till Tivoli i Köpenhamn vilket var fantastiskt trevligt. Jag har även lyckats få ett enormt sår på ryggen då ovan nämnda person kände att det var ett bra beslut att placera sin mycket asociala katt på min rygg, smärtan är olidlig.

 

Nä nu orkar jag inte mer. Skulle bara se om jag mindes lösenordet till bloggen egentligen och det gjorde jag ju. Så då får man väl bjuda på ett inlägg helt enkelt.

 

Så om jag återkommer inom kort återstår att se. Annars så ses vi om två år igen bloggjävel.

 

 

/Fredrik

 

 

 

 

Har fått en ny kärlek. Boston Legal! Vilken serie alltså, det är helt underbart roligt. William Shatner gör en fantastiskt halvgalen advokat. Nej förlåt, han är helgalen. Har ni inte sett så borde ni göra det.

Boston Legal kom in lagom smidigt i mitt liv nu när jag inte har något schema den här veckan. Samt att jag har så förbannat ont i mina höfter. Förstår inte, känns inte som om medicinen hjälper längre. Men men, det sämsta är att jag inte kan gå ut och gå. Är så jävla rädd för att halka och då lär jag inte komma upp igen. Får helt enkelt vänta till det blir vår tror jag.

På återhörande

Fiddelino 85 år.

En månads blogguppehåll har jag nog faktiskt aldrig haft. Frågan är om man ens ska fortsätta med det här. Känns så bittert att ta bort bloggen dock.

Nu är det 2011. Första årtiondet på 2000-talet är över. Känns konstigt faktiskt, jag börjar nog bli gammal. Har jag lovat mig något inför det nya året? Det har jag faktiskt. Vet dock inte om jag ska outa det här, jag började med det här löftet redan förra året. Dock insåg jag att jag misslyckades fatalt igår natt när jag gick ensam gneom Nässjö och höll på att frysa ihjäl. Så jag ska bättra mig på den här fronten. Nä jag kommer nog inte berätta det. Det kommer bara bli ett jävla liv.

Nyåret firades i Nässjö. Är nog tredje året i rad jag är med samma folk. Det var riktigt trevligt. Det åt och det dracks för fulla muggar. Till minttun kom fram. Då var det slut, det blev snefylla för både mig och Johan. Båda uppsökte toan. Eller ja, jag var i vasken. Fräscht va?

Imorgon är det bandy igen :D Denna glädje, inte mycket som gör mig riktigt glad. Men IFK Nässjö gör mig glad. På tal om IFK Nässjö blev jag påhoppad av en Nässjö IF supporter igår som inte tyckte jag hade hjärta för stan eftersom jag höll på IFK. Jag var inte nöjd, det slutade med att Jossan fick dra mig därifrån. Risken att jag hade fått duktigt med spö var stor.

Nä nu slutar jag det här totalt meningslösa inlägget :P Herregud.

på återhörande

fiddelino

Ibland är det bara värdelöst, idag är en sån dag. Känner mig förbannat ensam, misslyckad och allmänt kass. Det är en jävla tur att det snart är söndag. Söndag betyder roadtrip till Sandviken för bandy vilket gör en glad. Är man glad tänker man inte på skit. Så snälla ge mig söndag morgon nu.

på återhörande

fiddelino

Igår var det fredagen den 3:e december. Det betydde att jag hade min "examination" igår. Alltså en dam från LNU som kom och kollade på en av mina lektioner. Det var LÄNGE sen jag var så nervös som jag var. Det blev nog ingen vidare lektion för stackarna. Även om både min handledare och tanten från LNU var nöjda med prestationen. Dock så har jag en tendens att ställa lite för höga krav på mig själv.

Så nu är det bara två veckor kvar av VFUn lite tråkigt att tiden har gått så här snabbt. Nu kommer det dröja innan jag får komma ut i verkliga livet igen. Sen kan jag ju tillägga att jag har fått en timmanställning på skolan jag är på. Det är glädje på hög nivå :) Ska få jobba lite åt min ena handledare i vår när hon är borta osv. Så något rätt lär man ju göra :)

på återhörande

fiddelino

Idag är det min födelsedag. Visst är det häftigt? Jag börjar komma i den åldern så att det inte ens är häftigt att fylla år längre. Jag får mest ångest. Givetvis är det trevligt med lite grattis, lite presenter osv. Men man får vara glad för det lilla, jag lever, håret sitter där det ska :D haha

Men hur firar en Fredrik sin 22-års dag? Jo på Norråsaskolan med tema dag. Temat för dagen är DÖDEN! Ska bli otroligt spännande, minns den dagen från när jag själv gick i skolan och jag tyckte det var väldigt faschinerande redan då. Så imorgon ska jag lyssna noggrant. Ryktet säger att det blir besök i Nässjös krematorie också.

Men nu är det dags för lite sömn, klockan är alldeles för mycket :)

På återhörande

fiddelino

Det blev ett läkarbesök till. Igår pallade jag inte mer, foten var stor som en ballong. Så jag ringde in till reumatologen och de fixade in mig direkt. Denna gången blev det inte en, två, tre utan FYRA kortisonsprutor i tårna. Det var sådär skönt kan man säga. Så nu får jag vara hemma en dag till från VFUn. Känns inte jättebra men jag har inget val tyvärr.

Snön den öser ner och jag tycker det är riktigt fint ute. Så mycket finare än när det regnar och är grått och tråkigt. Verkar inte helt omöjligt att jag får en vit födelsedag i år igen. Två år irad var länge sen det hände.

på återhörande

fiddelino

Jag klarade mig ganska exakt ett år från någon inflamation i lederna, men nu var det roliga slut. Det började redan förra veckan. Mina tår började svullna på vänsterfoten. Jag bet ihop och tänkte att det kommer gå över :P Det gjorde det inte. Så idag ringde jag farbror doktorn. Så jag fick komma in direkt på förmiddagen. Två kortison-sprutor och tio minuter senare så var jag invalid :P

När man tagit en kortison-spruta ska man vara i stillhet ett dygn. Så jag måste vara hemma imorgon också. Lite tråkigt att missa på praktiken men jag har egentligen inget val tyvärr.

Annars laddar jag för AIK borta på lördag med IFK. Det kommer bli en sjukt bra dag :)

på återhörande

fiddelino

En sak jag inte förstår. Varenda gång någon av mina kvinnliga vänner har något slags problem med kärlek, livet i allmänhet och så vidare så ska de fråga mig? Hur ska jag göra? Vad tror du han vill? BLA BLA BLA. Jag kan vara råd då och då, det är inga problem. Men att bara bli kontaktad när en person har kärleksbekymmer känns jävligt ovärt. Det har hänt flera ggr nu senaste månaden. Det känns extra ovärt när ens egna liv är totalt händelselöst på den fronten. Så ska man sitta och lyssna på deras problem som oftast känns ganska lättlösta dessutom.

Jag har gjort misstaget att allt för ofta intressera mig för problemen som kommit fram. Vilket jag fått lida för senare. Så jag tänker bara hålla mig neutral i framtiden och inte säga käft om vad jag tycker.

Så till er som kanske möjligtvis känner er träffade. Jag skiter inte i er. Men jag skiter i era flörtar, pojkvänner, knullkompisar och alla problem dem orsakar! Så snälla ni bespara mig det.

på återhörande

bitter-fidde.

Nu har det gått ytterligare någon vecka sedan jag skrev här sist. Under tiden har jag hunnit ha "höstlov" med andra ord har jag varit nere i Växjö och "pluggat" men inte för att det var särskilt nyttigt eller ngt sådant. Det skulle bara göras. Men nu är det över och om ett par timmar är jag på Norråsa igen. Vilket är förbannat skoj!

Nu i helgen har jag haft med mig min brorsdotter Alice som är sex år på ishockey för första gången. Hon såg ganska skräckslagen ut när vi klev in i Kinnarps Arena. Men hennes mod växte i takt med att hallen fylldes med folk och mot slutet firade hon ordentligt när HV gjorde mål. Så jag har nog omvänt ytterligare en person till rätt lära :)

Nu måste jag sova om jag ska orka upp 06:30.

På återhörande

fiddelino

I helgen har vi varit nere i Surte. För er som inte är bandyfolk som kanske läser så ligger det strax utanför Göteborg. En liten liten bruksort med en väldigt fin och funktionell bandyhall. Alltså en sån som borde stå i Nässjö snart. Mitt kära IFK Nässjö spelade nämligen cup där nere. Som vi har som måtta, där IFK Nässjö är, är rosabollen. Så jag, Jocke och Hampus drog ner i röda faran (aka Karin). Det var förbannat trevligt faktiskt. Vi blev inbjudna till en rosabollare. Nämligen Linas mamma Agnetha. Så hon fixade sovplats åt oss, mat osv! Finns inte ord för hur tacksamma vi är för det, allt annat än hotell är bra :)

Turneringen var väl inte lika angenäm som själva resan. Men vi fick ju iaf se IFK spela bandy igen något som har saknats stort sen finalen i våras. Så det är väl egentligen det enda som var riktigt roligt. Visserligen vann de en match, men jag vet inte alltså. Jag är nog helt enkelt för kräsen med att de vinner hela tiden. Antagligen kommer de väl komma igång i år också. Nä nu babblar jag bara!

På återhörande

Nu har vfun börjat. Alltså så tillbringar jag mina dagar på Norråsa-skolan i Nässjö. Lyckades dock bli sjuk efter en dag förra veckan. Men tre dagar blev det första veckan. Så i fredags morgon hade jag min allra första lektion. Satan vilken kick det var att stå framför folk så och undervisa. Sen att de faktiskt skötte sig ganska bra under tiden underlättade rätt ordentligt.

Trivs riktigt bra på skolan och med arbetslaget vilket har underlättat det väldigt mycket. Ser fram emot veckan och hoppas att jag får lite mer ansvar. Kanske får ta någon mer klass än den jag är schemalagd på osv. Behöver också öva på hur man lägger upp en lektion osv. Så det hade varit kul att få ta hand om allt ensam en gång.

Men nu är klockan 01:00 och min klocka ringer 06:30 så jag borde nog sova en stund.

på återhörande

fiddelino

Jag har gjort det igen. Totalt glömt bort att blogga. Nu såg jag att det är nästan två veckor sedan jag skrev något här. Vad har hänt sen dess? Valet gick åt helvete, jag har varit på hockey ett par gånger samt lyckats att misslyckas ordentligt på en hemtenta.

Nu är det snart oktober och det betyder VFU. Så imorgon flyttar jag hem till Anneberg för att göra min VFU på Norråsaskolan i Nässjö. Ska bli riktigt roligt faktiskt. Men jag ska erkänna att jag är satans nervös. Det är absolut ingen vana att stå inför 30st 14-åringar. Men det ska väl gå bra till slut.

Jo just det ja, min Macbook har gått sönder. Det är en alldeles för lång historia för att skriva här. Men vi kan säga så här. ALLT är apple-supports fel. Jävla klåpare, så imorgon åker den in på verkstad i Jkpg. Men först så ska Mr Fitness bjuda mig på lunch. Han har utlovat fläskfile så jag är laddad till tusen! :D

på återhörande

fiddelino