Jag vet inte var tiden tagit vägen om jag ska vara ärlig. Gick in och kollade igenom bloggen för ett tag sen då en god vän fick för sig att vilja läsa vad jag filosoferat om förr i tiden. Gick tillbaka ända till bloggens början och läste om kanske den mörkaste tiden i mitt liv. Det var våren 2008 och av inläggen att döma mådde jag inte bra, tänker jag tillbaka på den tiden idag så kan jag inte riktigt minnas att det var så jävligt. Men jag vet ju innerst inne att det var det faktiskt. Men det släpper vi tycker jag, finns ju annat att skriva om, det är ju trots allt 1 år och elva månader sedan jag skrev en rad på bloggen.

 

Jag kan ärligt säga att jag inte fullt ut minns vad jag gjorde 2011, jo just det. Jag skrev ju C-uppsats, som en boss för övrigt. Jag är numera kandidat i historia och har snart bara ett år kvar på min lärarutbildning, återigen vart tar tiden vägen? Hösten 2011 började jag i den hittills bästa klassen. Jag träffade människor i den klassen som jag är ytterst säker på att jag kommer hålla kontakten med i resten av mitt liv. Eller ja, egentligen är det nog bara en, men vafan hon för ett liv som tusen pers, du vet vem du är. Det är spännande hur människor man aldrig träffat innan kan träffa en så spot on att man inte riktigt kan föreställa sig ett liv utan dem. Jag kanske låter dramatisk nu men så är det banne mig. Nåja nu har jag gett denna människa alldeles för mycket cred så nu får jag dra ner det hela liten, hon är ju trots allt nästan tonåring.

 

Under 2011 la också IFK Nässjö ned sin verksamhet, för jävla sorgligt, har nog aldrig varit så ledsen överhuvudtaget. Men i år 2012 har tjejerna återuppstått dock i ny form som Nässjö IF. Mycket glädjande och jag går lika mycket all in som alltid.

 

Hm, det hände säkert mer under 2011 men jag minns inte riktigt vad det skulle var som är viktigt så.....moving on. Jo just det, jag fick ett jobb också, jag kan titluera mig fritidsledare på Nässjö Kommun, mycket häftigt och lagom ansträngande helgjobb.

 

2012 då, vad hände? Jo vår formidabla gemenskap i klassen splittrades, JÄVLA SVIKARE. Ytterligare en religionstermin från helvetet drabbade mig och jag slet som ett djur för att klara av mina kurser, vilket jag så gott som gjort. Har en liten tenta som släpar efter, men som dom brukar säga femte gången gillt. Under våren gick min morfar bort efter att ha varit konstant sjuk (och jävligt full) de senaste 10 åren. Det var med lättnad jag fick höra att han gick bort, han har varit så sjuk att det var enbart skönt för honom att få slippa sitt så kallade liv. Sommaren tillbringades med hårt jobb och häng hemma i Anneberg, sommarlov är bra skönt ska ni veta. Träffad

 

Hösten 2012, C-uppsats återigen fast denna gången i religion. Utan tvekan den jävligaste terminen jag någonsin upplevt där jag verkligen fått bekänna färg. Jag erkänner att nu lirar jag på en nivå där jag inte här hemma. C-kurs i religion är för svårt för mig och jag kämpar hårt för att bara överleva det här. Det har också lyckats utveckla en viss ångest hos lilla mig. Vaknar på nätterna och har lite svårt att andas då och då. Men det ska nog ordna sig det också. Vad har hänt mer? Hm, let's see, jag har blivit en sisådär 25 kg lättare sen jag bloggade sist. LCHF is the shit mina damer och herrar, så nu försöker jag sköta träningen och så vidare så att jag möjligtvis kan ta mig ur friendzone någon gång innan jag fyller 30. Känner att det hade varit till min fördel va ;) Men jag är inte bitter.

 

Nu till realtid. Jag är förkyld som satan och jag sitter mitt i natten och försöker varva ner lite, helgen har tillbringats i Halmstad med personen jag nämnde ovan har lyckats smitta mig med en grov halländsk aids, måtte djävulen straffa henne jag fick ju inte ens ligga för att bli förkyld, känner att utdelningen var ofördelaktig för mig. Men jag fick åka över Öresundsbron, vi drog nämligen till Tivoli i Köpenhamn vilket var fantastiskt trevligt. Jag har även lyckats få ett enormt sår på ryggen då ovan nämnda person kände att det var ett bra beslut att placera sin mycket asociala katt på min rygg, smärtan är olidlig.

 

Nä nu orkar jag inte mer. Skulle bara se om jag mindes lösenordet till bloggen egentligen och det gjorde jag ju. Så då får man väl bjuda på ett inlägg helt enkelt.

 

Så om jag återkommer inom kort återstår att se. Annars så ses vi om två år igen bloggjävel.

 

 

/Fredrik