Jag vet inte om min stressnivå har något att göra med att jag bloggar igen. Men jag känner att det kan vara skönt att vädra lite tankar som inte får plats.

Uppsatsen hopar sig ordentligt nu och jag börjar bli lite rädd för att jag inte kommer hinna i tid. Jag vet att det inte är hela världen att lägga fram den senare. Men det skulle ändå kännas som ett stort misslyckande. Äh jag vet inte, jag antar att man inte kan göra mer än sitt bästa. Men fan, det gnager mig att jag inte kommer framåt, trots att jag investerar tid i uppsatsen.

Men men, jag är väl i en av mina berömda svackor. Inget är särskilt kul just nu och jag vill egentligen be alla fara åt helvete. Det har ju hänt förr. Är väl inte så nöjd med livet överlag men vad fan ska man göra? Arsenal vinner ju och bandyn är på gång. Så lite har man ju att glädjas över. Det är alltid trevligt.

Nåja, jag bloggar ju iaf. Häftigt värre.

Take Care.