En sak jag inte förstår. Varenda gång någon av mina kvinnliga vänner har något slags problem med kärlek, livet i allmänhet och så vidare så ska de fråga mig? Hur ska jag göra? Vad tror du han vill? BLA BLA BLA. Jag kan vara råd då och då, det är inga problem. Men att bara bli kontaktad när en person har kärleksbekymmer känns jävligt ovärt. Det har hänt flera ggr nu senaste månaden. Det känns extra ovärt när ens egna liv är totalt händelselöst på den fronten. Så ska man sitta och lyssna på deras problem som oftast känns ganska lättlösta dessutom.

Jag har gjort misstaget att allt för ofta intressera mig för problemen som kommit fram. Vilket jag fått lida för senare. Så jag tänker bara hålla mig neutral i framtiden och inte säga käft om vad jag tycker.

Så till er som kanske möjligtvis känner er träffade. Jag skiter inte i er. Men jag skiter i era flörtar, pojkvänner, knullkompisar och alla problem dem orsakar! Så snälla ni bespara mig det.

på återhörande

bitter-fidde.