Im mr lonley

Det är sjukt hur snabbt man vänjer sig vid att ha folk omkring sig. I våras gjorde det inget att sitta ensam i min lägenhet. Men nu med en sommar hemma i Anneberg bakom sig så känner jag mig jävligt ensam. Det hjälper ju inte heller att man är ensam dygnet runt i princip. Det finns inte en jävel på Campus. De flesta kommer nästa vecka.

Tentaplugget tar som tur är mycket tid men framåt kvällen blir det jävligt ensam och jag kan inte hjälpa det utan man börjar längta hem. Antagligen är jag helt enkelt en stor fet jävla mammagris.

Jocke skulle kommit hit i helgen men han var tvungen att jobba. Lillebror verkar dock ställa upp istället. Snackas om NHL och FIFA tills vi stupar. Kommer bli jävligt nice. Ska även gå på toppmöte i Div 5 på lördag. Åryds IK - Eneryda. Kommer bli en hård fight. Men jag sätter mina pengar på Åryd. Annars blir Jimmy så ledsen...

på återhörande

fiddelino

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0