Har ni tänkt på hur snabbt en svacka kan lura sig på. Igår var jag på topp verkligen. Jag hade inte ont, jag hade inget att grubbla över och det gled på helt enkelt. När jag vaknade idag kunde jag inte röra mig, i princip varenda del av min kropp värker istället och idag finns det massor med saker som gärna far runt i huvudet på mig.

Mest är det hur ensam man kan känna sig. Jag vet att jag har mina vänner och min familj. Men det fattas något. Ni vet vad jag menar. Jag klarar mig ganska bra som singel, men det är vissa dagar när livet känns extra jobbigt som man önskar att man hade någon man kunde, ja vad ska man säga? Stödja sig emot?

Det är för mkt tankar nu för att man ska kunna få ner det till tangenterna, särskilt när fingrarna på högerhanden inte vill fungera. Värker något djävulskt.

Allt jag vet är att jag behöver komma bort från dom vanliga rutinerna ett tag, om så för en dag bara! Helst ett par veckor. Men med ekonomin jag har nu är nästan t o m en dagstur i princip omöjlig....

Vilket jävla liv man lever egentligen.

på återhörande

fiddelino