Klockan är kvart över fem och jag är redan vaken. Ryggen vill inte vara med alls, känns som om mitt bäcken ska spricka i tusen delar när som. Eftersom medicinskåpet redan är plundrat och alla tabletter som man vågar ta redan är tagna är det inte mycket att göra förutom att kolla på TV och försöka undvika att tänka på skiten.

Blir bara så trött på det, när vi kliver in i februari om någon vecka så har jag haft konstant ont i ett år. Så länge har jag aldrig haft ont i ett sträck.

Kan man bli annat än lite deppig?

på återhörande

fiddelino