Jag vill sova, eller rättare sagt. Hjärnan vill sova, kroppen vill det tydligen inte. Känns som om mitt bäcken ska spricka ungefär! Sen den nya tabletten jag tar gör så att magen lever rövare med. Med andra ord jag är vaken trots att jag ska gå upp om sisådär 5h.

Har tänkt mycket ikväll, som vanligt när man sitter upp sömnlös. Hade ett bra samtal med en god vän innan, vi gnällde lika mycket båda två men det var nog behövligt från båda sidor. Tur att man kan bolla problem med andra ibland!

Får nog ringa turken om min hand. Kan inte greppa saker med den längre eller knäppa knappar. Har dragit ut på det länge nog nu, men det är bara för att jag är så förbannat rädd för den där kortison-sprutan. Kvinnor snackar om föda barn. Dom ska testa en kortison-spruta i lederna först ;) ha ha ha!

på återhörande

fiddelino