Jag har svårt att uttrycka mina känslor och förmedla dom bra i ord, det vet jag. Det spelar inte någon roll hur många gånger jag formulerar om meningar och fixar och trixar så blir det ändå inte bra.

Men jag har en vän! Hon kan skriva så otroligt bra, läste en text hon hade skrivit för ett par dagar sen om henne saknad till sin Morfar! Hon får verkligen läsaren att vilja läsa mer trots att varje punkt, varje bokstav svider i kroppen på en. Även att det är så otroligt sorgligt så är det ändå fruktansvärt bra skrivet! Hon skriver bättre än många författare som ska beskriva något!

Som sagt, texten hon skrivit var gripande! När jag var klar så var jag ledsen, jag led verkligen med henne, jag kände hennes saknad! Och började fundera på vad jag ska göra när min farmor, farfar, mormor, morfar dör. Jag vågar knappt tänka tanken!

Jag hoppas att hon läser det här, och tar till sig berömmet, för det är faktiskt vad det är. Sen får man väl hoppas att hon inte tar illa upp heller, men det är väl en risk jag får ta.

på återhörande

fiddelino