Då var det dags igen. Sömnlösa nätter, smärtsamma dagar och allmänt pissigt liv. Mina ben och rygg vill inte alls vara med och leka. Somnade inte förrän närmare klockan 5 idag på morgonen. Kunde kanske sova tre-fyra timmar sen var det dags för att vrida och vända.

Måste nog ringa doktorn imorgon och se vad som kan göras. Dom lär väl förslå en sjukhusvistelse igen men det finns det fan ingen tid för. Förstår inte riktigt hur dom tänker. För när man gick på barnavdelningen då var det aldrig några problem med att få något fixat. Men nu när man är vuxen och ska ta hand om sig själv då tar det genast över ett och ett halvt år och det har fortfarande inte hänt ngt.

Idag är det helt enkelt bittert som satan.

Some times I wish i've never been born at all.

på återhörande

fiddelino