Tiden går långsamt. Känns som om det varit Lördag nu i flera dagar men tittar man på klockan så har det bara varit Söndag i lite mer än två timmar. Tiden går långsamt för jag längtar, längtar till att växa upp och flytta hemifrån. Samtidigt som jag längtar så är jag rädd. Rädd för vad som kommer hända, rädd för att jag inte ska träffa vänner, rädd för att sjukdomen ska sabba mitt pluggande. Det är så många tankar helt enkelt.

Jaja, det är väl sånt som löser sig antar jag, det har det ju alltid gjort innan. Samma sak med alla negativa saker som varit dom senaste dagarna. Det är jobbigt just nu men det löser sig med tiden, hoppas faktiskt att Växjö ska vara lösningen på mina problem. Svårt att prata om problemen med för det drabbar lite folk om jag skulle skriva det här. Har pratat med några som jag känner att jag kan prata med om just detta problemet. Men alla ger olika råd. Blä, blir galen alltså. Så som sagt, hoppas Växjö hjälper.

på återhörande

fiddelino