La mig i sängen för en stund sedan, det är ju då tankarna börjar att snurra i mitt lilla huvud. Fick en liten uppenbarelse. Om jag börjar plugga nästa år och måste flytta långt härifrån så kommer jag missa min brors nya familjemedlem dom närmsta 5 åren. Det svider ordentligt. Med hans första dotter var jag verkligen med från början och satt barnvakt och lekte med henne, hon är verkligen helt underbar och jag är verkligen glad att jag fått se henne växa upp, snart ska hon börja skolan. Helt galet vad tiden går. 

Hon är mitt lyckopiller, för när man mår riktigt piss, eller känner sig riktigt ensam så åker man ut till dom. Hon är alltid lite blyg i början men sen när hon kommer igång så är hon en riktig solstråle :) Jag hade hoppats att jag skulle kunna träffa den nya bebisen som ska komma lika ofta, men om jag måste åka härifrån kommer jag inte uppleva ettårsdagen, eller han/hennes första jul osv. Visst jag kanske åker hem, men jag kanske inte gör det heller.

Så nu ska jag be en bön innan jag lägger mig att jag kommer in i Jkpg....

På återhörande

Fiddelino