Det är natt igen! Jag är vaken igen. Så fort jag försöker sänka ryggen på sängen hugger det till som fan, som om någon låg under madrassen med en köttkniv och stack den i ryggen på mig bara för att jävlas. Varje gång dom här huggen kommer försvinner luften ur lungorna med! Suck! Jag som älskade att sova innan! Så skönt att krypa ner i en kall säng och bara slappna av och glömma alla bekymmer som varit under dagen.

Nu kan jag inte göra det under nätterna heller. Nätterna är långa med när man ligger och funderar! Vissa grejer funderar jag nog alldeles för mycket på också! Men det finns en speciell sak som jag borde ta och glömma men varje gång jag ska sova så kommer det fram igen! Det har varit så här i 4 år nästan! Men jag är alldeles för feg för att ta tag i det.

Det är satan att man inte har mer självförtroende...

på återhörande

fiddelino