Idag är det min födelsedag. Visst är det häftigt? Jag börjar komma i den åldern så att det inte ens är häftigt att fylla år längre. Jag får mest ångest. Givetvis är det trevligt med lite grattis, lite presenter osv. Men man får vara glad för det lilla, jag lever, håret sitter där det ska :D haha

Men hur firar en Fredrik sin 22-års dag? Jo på Norråsaskolan med tema dag. Temat för dagen är DÖDEN! Ska bli otroligt spännande, minns den dagen från när jag själv gick i skolan och jag tyckte det var väldigt faschinerande redan då. Så imorgon ska jag lyssna noggrant. Ryktet säger att det blir besök i Nässjös krematorie också.

Men nu är det dags för lite sömn, klockan är alldeles för mycket :)

På återhörande

fiddelino

Det blev ett läkarbesök till. Igår pallade jag inte mer, foten var stor som en ballong. Så jag ringde in till reumatologen och de fixade in mig direkt. Denna gången blev det inte en, två, tre utan FYRA kortisonsprutor i tårna. Det var sådär skönt kan man säga. Så nu får jag vara hemma en dag till från VFUn. Känns inte jättebra men jag har inget val tyvärr.

Snön den öser ner och jag tycker det är riktigt fint ute. Så mycket finare än när det regnar och är grått och tråkigt. Verkar inte helt omöjligt att jag får en vit födelsedag i år igen. Två år irad var länge sen det hände.

på återhörande

fiddelino

Jag klarade mig ganska exakt ett år från någon inflamation i lederna, men nu var det roliga slut. Det började redan förra veckan. Mina tår började svullna på vänsterfoten. Jag bet ihop och tänkte att det kommer gå över :P Det gjorde det inte. Så idag ringde jag farbror doktorn. Så jag fick komma in direkt på förmiddagen. Två kortison-sprutor och tio minuter senare så var jag invalid :P

När man tagit en kortison-spruta ska man vara i stillhet ett dygn. Så jag måste vara hemma imorgon också. Lite tråkigt att missa på praktiken men jag har egentligen inget val tyvärr.

Annars laddar jag för AIK borta på lördag med IFK. Det kommer bli en sjukt bra dag :)

på återhörande

fiddelino

En sak jag inte förstår. Varenda gång någon av mina kvinnliga vänner har något slags problem med kärlek, livet i allmänhet och så vidare så ska de fråga mig? Hur ska jag göra? Vad tror du han vill? BLA BLA BLA. Jag kan vara råd då och då, det är inga problem. Men att bara bli kontaktad när en person har kärleksbekymmer känns jävligt ovärt. Det har hänt flera ggr nu senaste månaden. Det känns extra ovärt när ens egna liv är totalt händelselöst på den fronten. Så ska man sitta och lyssna på deras problem som oftast känns ganska lättlösta dessutom.

Jag har gjort misstaget att allt för ofta intressera mig för problemen som kommit fram. Vilket jag fått lida för senare. Så jag tänker bara hålla mig neutral i framtiden och inte säga käft om vad jag tycker.

Så till er som kanske möjligtvis känner er träffade. Jag skiter inte i er. Men jag skiter i era flörtar, pojkvänner, knullkompisar och alla problem dem orsakar! Så snälla ni bespara mig det.

på återhörande

bitter-fidde.

Nu har det gått ytterligare någon vecka sedan jag skrev här sist. Under tiden har jag hunnit ha "höstlov" med andra ord har jag varit nere i Växjö och "pluggat" men inte för att det var särskilt nyttigt eller ngt sådant. Det skulle bara göras. Men nu är det över och om ett par timmar är jag på Norråsa igen. Vilket är förbannat skoj!

Nu i helgen har jag haft med mig min brorsdotter Alice som är sex år på ishockey för första gången. Hon såg ganska skräckslagen ut när vi klev in i Kinnarps Arena. Men hennes mod växte i takt med att hallen fylldes med folk och mot slutet firade hon ordentligt när HV gjorde mål. Så jag har nog omvänt ytterligare en person till rätt lära :)

Nu måste jag sova om jag ska orka upp 06:30.

På återhörande

fiddelino